Välfärdsutredningens slutbetänkande

Alliansen i Botkyrka vet att när företag har tillåtits verka i välfärdssektorn har detta tagit valfriheten till alla. Exempelvis har tillgängligheten till vård ökat med kortade väntetider och dålig verksamhet och arbetsgivare kan numera väljas bort.

Inom välfärdssektorn är det många kvinnliga företagare som driver företag. Att kunna välja arbetsgivare inverkar positivt på arbetstagares möjlighet att påverka sin situation och sin arbetsmiljö. Möjligheten att påverka sin arbetssituation är i sig en faktor som skapar psykosocial hälsa. Privata företag gör välfärdens yrken mer attraktiva.

I företag är samtidigt vinsten en förutsättning för tryggheten. Säkerställandet av att företaget inte stagnerar, utan med vinsten som buffert och investeringskapital kan säkra utveckling och stabilitet. Vetskapen om att vinsten är ett kvitto på en kvalitativt bra och långsiktigt hållbar verksamhet, som kan bygga en långvarig relation med både personal och patienter. Förbjuds eller begränsas vinster i vissa av de företag som arbetar inom välfärdssektorn – enbart ett fåtal sektorer är utpekade – så begränsas både valfriheten och tryggheten.

Utredningen framhåller att välfärdstjänsterna inte primärt bör drivas av ett vinstintresse då de inte är vilka tjänster som helst. Man menar att dessa tjänster har en grundläggande betydelse för medborgarnas liv och hälsa. Någon reell definition av vad som ska ingå i begreppet välfärdstjänster ges dock inte, då uppdraget enbart har varit att undersöka hur vinster kan begränsas i tillhandahållandet av tjänster inom skola, vård, omsorg samt asylboenden.

Denna begränsning är en brist och återkommer i utredningens resonemang om att ”det bör införas en reglering som syftar till att offentliga medel som är avsedda för välfärdsverksamhet i huvudsak ska användas till den verksamhet medlen är avsedda för”. Vi menar att alla skattemedel alltid ska användas så effektivt som möjligt.

Styrning av offentligt finansierad verksamhet i välfärdsföretag sker bäst på samma sätt som för verksamhet som det offentliga driver själv: med tydliga kvalitetskrav, leveranskrav, öppna jämförelser och självständig granskning från utomstående.

Bättre än den föreslagna vinstbegränsningsmodellen vore därför att införa en reglering om att den verksamhet som inte klarar av att leverera önskvärd kvalitet inte längre ska anförtros att utföra offentligt finansierade tjänster. Men inte ens en sådan reglering är egentligen nödvändig då beställaren/finansiären av välfärdstjänster redan i dag äger frågan om att utforma sina ersättningssystem.