Flyktingmottagandet

Moderaterna har tidigare anfört att Botkyrka behöver en flyktingpaus. Från att ha hävdat att ”Sverige kan ta emot ytterligare 163 000 flyktingar” har Ebba Östlin (S), efter vad vi kunnat läsa i lokaltidningen, kommit ikapp verkligheten och kommit överens med staten om att kommunen ska få ett lägre antal än anvisat under 2017.

PWC konstaterar i revisionsskrivelsen att två av tre mål inte uppfylls och att det tredje bara delvis är uppfyllt. Sammanfattningsvis är deras ”bedömning att nämndernas styrning, genomgörande och uppföljning av flyktingmottagandet inte är helt ändamålsenlig”.

Att alla kommuner ska ta sin del av ansvaret för den nationella migrationspolitiken är alltjämt något som Moderaterna i Botkyrka länge förfäktat och fortfarande står fast vid. I höstas gavs beskedet att kommunerna i Stockholms län ska lösa boende för 8 781 personer under 2017 och 12 250 under 2018. För Botkyrkas del blev antalet fastställt till 201 personer för i år. I februari i år justerades kommuntalet ned till 138. Botkyrka har i ett historiskt perspektiv tagit ett oproportionerligt stort ansvar för den nationella migrationspolitiken och tillsammans med bristen på bostäder innebär det att vi passerar gränsen för vad vi klarar av.

Förra sommaren presenterades förslaget ”Ett gemensamt mottagande av nyanlända”. Förslaget innebär att alla kommuner tvingas ta emot det antal nyanlända som länsstyrelsen fördelar utifrån statens beslut. Antalet ändras med kort varsel och möjlighet att överklaga beslutet saknas. Tillräcklig hänsyn till Botkyrkas tidigare mottagande, socioekonomiska situation med sjunkande skattekraft och utanförskapsproblematik saknas.

I kombination med att fördelningstalen primärt baseras på kommuners invånarantal och arbetsmarknad, och inte tillgång på bostäder, har bostadsbristen blivit akut. Det faktum att Botkyrka kommun inte har massor av tomma bostäder till sitt förfogande kanske inte spelar någon roll från ett skrivbordsperspektiv, men det spelar en avgörande roll i praktiken. När ett kommuntal är fastställt har vi två månader på oss att ordna med bostäder till ett antal vi inte har möjlighet att påverka. Samtidigt har vi en lång bostadskö och det tar många år från idé till att en bostad står färdig.

Den rödgröna politiken tvingar kommunen till tillfälliga modullösningar, att hyresrätter som frigörs från allmännyttan riskerar att gå till nyanlända i stället för till bostadskön och att kommunen på sikt kan tvingas köpa bostadsrätter. Det är inte rätt användning av skattebetalarnas resurser, ökar spänningarna mellan olika grupper i samhället och stänger ute vanliga medborgare som står i bostadskön.

Ska Botkyrka ha en rimlig chans att klara sitt lagstadgade ansvar behövs fem saker:

1. Bromsa utslussningen från asylboenden till kommunerna.
2. Se omedelbart över vilka lagar och regler som behöver tas bort eller anpassas till snabbare bostadsbyggande.
3. Ge kommunerna möjlighet att påverka fördelningstalen.
4. Se över och avskaffa EBO.
5. Ett nollavtal med Migrationsverket för Botkyrka för de kommande åren.

De ekonomiska underskotten för såväl kommunsektorn som Botkyrka ser enl. bl.a. SKL ut att bli rekordhöga för 2018-2019. Detta samtidigt som vi har en icke-fungerande bostadsmarknad. Detta trots att staten inte betalar sina skulder till kommunerna för kostnaderna för flyktingmottagandet. En skuld som för Botkyrkas del i augusti 2016 uppgick till över 90 miljoner kronor.

Det finns en överhängande risk att en naiv idealism i migrations- och integrationspolitiken på sikt kommer gå ut över våra grundläggande välfärdsåtaganden.
Jimmy Baker
Kia Hjelte